Charlie

Flygresan gick hyffsat bra, ännu bättre blev den med ngt som jag nu aldrig kan tänka mig att fara utan, sennheisers noisegard. 1000 ggr bättre än ett par usla öronproppar, visst inte så snygga men ack så underbart effektiva - att bara koppla bort världen med barnskrik, halvtskrikande norskar och flygplansbuller, kunde liksom inte bli bättre just då. Sen att den oxå gick att koppla in i ipoden gjorde lyckan fulländad. Väl framme i Bangkoks splitternya flygplats möttes vi av ändlösa korridorer (och det är ingen överdrift att dom kanske var kilometer långa) men liksom Tokyo är även Thailändarna nya i sitt tänkande gällande transporter inomhus - rullband i top speed såklart! Vi led nog inget av det där bara när man skulle byta "band" - då gällde det att hålla koll på fötterna.
Sen efter ngn km så träffade vi på vår chaufför som skulle ta oss direkt till Hua Hin (en sträcka på 25 mil, som tar 3h på autobahn) Och just där när dörrarna öppnades fick vi en smärre chock. Värmen va otroligt intensiv. "Aja ner i poolen sen då!" tänkte vi och klev in i minibussen (som inte hade några bälten :S) Då började tankarna att yra, jag hade ju nyss förfasen köpt en och en halv liter ren jävla sprit helt lagligt med legitimation och allt! Morsan höll på att svimma! Farmor Anita bara skrattade. Väl ute på autobahn var jag överlycklig att jag lever och att jag satt på ett säte(dock utan bälte) för när jag tittade ut mot Bangkoks hissnande skyskrapor i hundratal körde det förbi smockfulla chevor med människor. Dom satt alltså kors och tvärs halvt över varandra på flaket! :S Klockan var 7 och dom var säkert på väg till jobbet. Och med tanke på att det var en stor autobahn så förväntar man sig inte, eller rättare sagt man tar förgivet att det inte ska gå folk över eller vid kanten av vägen men det gjorde dom. Thailändare måste inte vara rädda för ngnting. En vacker dag smäller det nog... Jag kunde redan efter en dag där nere konstatera att jag verkligen uppskattar mitt liv och våran trånga fyra på Frösön när jag såg människorna som bodde under broarna med endast plåtväggar och bambugolv (taket utgjordes av bron) som skulle föreställa ett hem, när vi körde förbi. Bangkok är ständigt under uppbyggnad och det är påbörjade skyskrapor överallt men trots det är det ohyggligt mkt plåtskul efter vägen. När vi satt där i minibussen satt alla som på nålar och bara väntade på att krocken skulle inträffa men som tur var inträffade inte den men två ggr va det skrämmande nära. Men som tur var räddade vår skicklige chaufför situationen förvånansvärt snyggt.
Snart närmade vi oss Hua Hin och det kändes i hela kroppen. Tropical Hill 2 var vårt bostadsområde för de närmsta veckorna och jag blev riktigt överraskad av denna enorma service vi fick när vi anlände för att inte snacka om hur det såg ut i bungalon! Shiet! :) Hann tillochmed skaffa mig typ 100 nya bäbisar i form av geckoödlor som sprang omkring på terassen. Dom är inte större än en ca 15 cm och helt bedårande. Klockan började närma sig 10/11 i thaitid och jag hade varit vaken i ett helt dygn utan att ha varit påverkad av ngt starkare (helt otroligt!) Så därför tar detta blogginlägg slut här. Men när orken sätter i gång igen ska jag fylla i resten av resan här i bloggen.

bäst just nu:
Regina Spektor - Samson
Regina Spektor - Fidelity
Familjen - Det lilla livet
Familjen - Kom säger dom
Pulpa - We fall in love 
Säkert! - Är du fortfarande arg 

Forgive me for all that I've done, you are my sweetest downfall. I love you, please forgive me. ♥