Charlie

Idag fick jag reda på ngt som fick mig att stanna upp och verkligen tycka att allt ja... äh skitsamma. För det här med att leva och finnas till är två helt olika saker. Charlott hon finns alltid där. Och nej du kanske inte visste eller trodde att jag såg dig på det sättet för det gjorde jag - fast på ett annat sätt inte. Äh hjärtgrejer är för komplicerat skit! I alla fall så sjunker jag allt djupare ner i vinter depressionen helt enligt min gamla hederliga tradition som jag tycks genomföra varje vinter, måste vara slumpen eller ngt. Jag kan ju verkligen inte undra annat, när denna depression drabbar mig, vrf jag alltid ska finnas där. Jag kunde väl lika gärna leva som alla andra, eller nåja nästan alla andra.

I dagsläget vill jag nog ingenting. Det är en sådan period jag och Karin pratade om; då man kliver upp utan ngt syfte utan att enbart göra det inprogramerade - att gå till skolan och komma hem igen. Tänk då vad underbart det vore om man då i denna period bara fick åka till drömmarna tar en. Det kan vara allt ifrån kärlekens paradis till ett varmare land som Thailand. Ja sen vet jag ju att detta är en fullkomlig omöjlighet men att drömma är nog det jag är bäst på. Det är ju faktiskt underbart att drömma men när man vaknar upp dras all lycka ifrån en med ett knivhugg i hjärtat. Men oh det är värt det, eller är det verkligen det? Att få komma så nära men inte kunna ta, smaka, känna eller uppleva det är nästan ren tortyr.
Där sätter jag punkt för kvällens skrivande och beger mig in i drömmarnas värld.

All you can do is keep breathing...