Charlie

fanfanfan och fan igen. hatar detta kärlekslösa, meningslösa liv som är totalt händelselöst oxå.
hoppas döden står/går/ligger (ja, vad han nu gör)och väntar på mig. Seriöst så kan man inte 
leva som jag gör. så jävla tråkigt att jag spyr, å tamefan alla går runt hur lyckliga som helst 
med sina förbannade pojkvänner. Å jag hmm bara typ står här/lever här/går 
här ensam. Oh vad lycklig jag är. skulle nästan behöva skriva en bok
 om mitt innehållsrika liv. helt fantastiskt lång skulle den bli och
otroligt intressant om en psykiskt störd "far", en jälva massa flyttningar, 
en avliden underbar låssas mor och ett kärlekslöst tonårsliv... hmm ja det lät ju jädra bra det, 
bäst jag börjar med en gång, NOT.