Lönnfet tonåring eller hurtprinsessa?
Jag har äntligen upplevt känslan av att få vara en prinsessa, att få bli behandlad som en sådan av en minst sagt underbar, människa. Tack gode Gud för den upplevelsen, må jag få uppleva den många gånger till.
Sen har jag lite småsaker jag måste ta upp....
Sen har jag lite småsaker jag måste ta upp....
- Som tex promenad. Blotta ordet irriterar mig. Och cykeltur - samma sak med det. Man är ute och cyklar helt enkelt. Faktum är att jag och motion aldrig fungerat särskilt bra ihop. (jag dansar en termin/år.) Desamma gäller mig och "naturen". Under den trettio meter långa promenaden från ytterdörren till busshållsplatsen har jag ibland drabbats av öronvärk (tack vare fågeljävlarna som ständigt skriker.) Men konstigt nog så kommer det en, vad jag kallar, magisk period (den tiden under sommaren jag jobbar och tvingas färdas till jobbet med hjälp av cykel) som gör att jag förvandlas från den lönnfeta tonåringen jag, egentligen, är till en någorlunda nyttig hurtebulle. Och inte nog med det - den lilla cykelturen fram och tillbaka dagligen i fyra veckors tid ger ett slående resultat på mina så annars otränade lår. Att se resultatet efter dessa fyra veckor är i princip så glädjande som ett underbart samlag. Då kan man fråga sig varför denna magiskaperiod inte håller i sig den resterande delen av året? Jag har faktiskt hittat svaret på den gåtan. Jag och min känsliga själ tar mkt illa vid att se hur staden faller in i ett totalt mörker när vintern sköljer in över landet, att en depression oftast spolas över mig som om jag bad om att få bli dränkt i sorg resten av de mörka månaderna. Denna depression är för mig en del av mitt liv, lika som tonåren är en del av alla människors liv, som oftast får mig ur balans. Jag orkar då inte ens tänka blotta tanken på att gå ner till cykelstället och låsa upp cykeln för att sedan ta denna tur som skulle gjort så mkt bra för mitt psykiska och fysiska mående. Istället väljer jag att ta denna konfrontation med mina föräldrar, som ständigt tjatar om dessa promenader eller cykelturer (i värsta fall bönar och ber de), för att slippa känna denna obehagskänsla att behöva gå ut och "röra på mig". Men som tur är ledsnar päronen på att tjata (och böna och be för den delen) efter några månader, men som sagt månaderna efter och precis före sommaren är det som värst. Med andra ord kan man bara konstatera att jag nog är den lataste människan i världen (ja, bortsett från de där magiska perioderna) Men vem vet kanske sker det ett mirakel i år som gör att jag helt plötsligt inte drabbas av denna vinterrelaterade depression, och som vänder på det hela och gör så att jag motionerar även på vintrarna? Och om inte, tack gode Gud för att sommarjobb finns!
- Och så till den underbart störtsköna helg som var, nämligen midsommar. Fredagen börjar med jobb på mitt älskade jobb, där jag bara bakar hela dagarna, sen bär det i väg till Söderboms torp som ligger utanför Hara i Kårgärde. Underbart vackert va det där och solen sken över oss hela dagen. När jag kom fram va Ottar och Cissi hemma dom andra va ute på
promenad. Men sen kom dom hem och vi åt en massa gott, bla grillat och Cissis exceptionellt goda marängtårta med jordgubbar, grädde och marabou som topping. Efter det va man mätt och belåten men tankarna fördes till stadens alla frestande fester som just skulle börja. Så vi försökte fixa skjuts vilket inte gick så vidare med tanke på att även de vuxna hade börjat att dricka. Då fick vi den underbara ideén att lifta. "Haha lifta" sa dom vuxna, "Lycka till med det ni!" men sagt och gjort tog vi farväl av de vuxna, tackade för maten och gav oss ner till vägen. Till vår besvikelse kom det bara bilar från det motsatta hållet och vårt hopp om att få komma in till stan började sakta sjunka till noll när det helt plötsligt kom en bil från det rätta hållet, det va grannarna! Lyckan blev fulländad när dom stannade framför oss och erbjöd oss skjuts hela vägen in till stan. Och inte nog med det så va det en jätte trevlig tjej som tydligen gick i Cissis klass på primerose som åkte med i bilen. Som extra grädde på moset spelade dom hög as bra musik och i den stunden kände både jag och Söderbom att livet va la bra underbart. Och underbarare och roligare skulle det bli för väl inne i stan ringde David (Söderboms 3 år äldre bror) och sa åt oss att komma till festen han var på med sina vänner utanför travet... Självklart tänker vi och begav oss till fots mot vårt mål. Väl framme blev vi inte så varmt välkomna av alla men David var så söt och blandade en as god drink åt oss. Och efter några drinkar a la David började omgivningen sakta men säkert mjuka upp sig och konversationerna satte fart. Med en underbar ute miljö, bra musik, en god drink i handen och känslan av att vara en smått påverkad i glada människors sällskap kunde denna kväll inte blivit bättre. Kvällen passerade förbi och jag sjöng några låtar tsm med en kille som jag tror hette Patrik som även kompade på gitarr, jag hade livliga diskussioner med alla möjliga människor och även en trevlig diskussion med Davids vän Ronny. haha ja jag säger då det den kvällen måste jag och Söderbom göra om många gånger igen och kanske får vi chansen nu på fredag? ;D
Kommentarer
Postat av: Cissi
Åååh:D ja det var en väldans lyckad kväll! MÅSTE GÖRAS OM,
på fredag tex;)
Postat av: Charlott
Fredag is the shit you know honey!! Du kan räkna med att jag äger dig under kvällen så tyvärr kan du inget annat göra än att festa med mig! ;D (L)
Postat av: Stina
Oj vad jag kände igen mig i det du skrev om motion. Klockrent skrivet!:)
Trackback