Charlie

Jag känner mig tom, helt tom inuti. Det fattas ngt, jag vet inte vad. Tröstäter och tänker känns det bättre nu? Men svaret är alltid samma; nej...  Ville komma bort ett tag, for till Ottsjön med min älskade Söderbom, kändes tomheten uppfylld? Nej. Inte ens musiken och utsikten från bilfönstret kan fylla tomrummet här inne. Vad är det som fattas? Det gnager inom mig och ibland tror jag faktiskt att jag kommer att äta ihjäl mig. Fast vad gör det egentligen, jag älskar ju mat. Men nej, det finns ingenting som kan fylla detta tomrum. Inte den vackraste vyn i Jämtlandsfjällen, inte det vackraste komponerade musikstycke i världen, inte ngn nära och kär vän - ingenting kan läka mig. Varför ska allt som är bra för en tas ifrån en? Vad har jag ngnsin gjort dig Gud? Jag heter Charlott, jag är ingen.   Cecilia Söderbom - Du är den finaste, underbaraste människa på denna jord må du leva föralltid! ♥